Jag är bra på att blunda och slå lock på öronen för alla hemskheter som händer i världen. Jag orkar inte höra om allt som händer. Jag varken lyssnar, läser eller ser på nyheter, aldrig! Kunderna på jobbet är oftast de som berättar för mig om vad som händer i världen.
Igår råkade jag slå på dokumentären "Gazas tårar" innan jag skulle sova och ja, jag vet inte hur många gånger jag var nära på att byta kanal, men jag nästan tvingade mig att se på det, för att förstå hur ofattbart tragiskt vissa människor har det.... alltså att krig och bombningar händer på riktigt! Jag fattar det inte!
Hur kan man skjuta ihjäl(?) en liten tre-åring rakt i bröstet eller huvudet på nära håll, finns det något mer oskyldigt än ett litet barn, näe jag kan inte en skriva om det utan att känna kräkkänsla. Det var ett ex. på vad man faktiskt fick se på dokumentären, allt annat var lika hemskt, det var blod och bortsprängda ben och ansikten , små bebisar som låg på de blodiga sjukhusbritsarna och kräktes... Nära som sörjde sina avlidna och jag önskade så att jag bara kunde få trösta, krama och pussa på dem.
Mina barn låg på mina armar hela natten och jag kan inte låta bli att klappa deras lena små kinder, lukta på dem och pussa dem. Jag är så tacksam för att jag får ha dem hos mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar